Ny kunskap ska visa om PFAS verkligen förstörs 

Ett vanligt sätt att hantera PFAS-haltigt avfall är genom förbränning. Men forskarna vill undersöka om det räcker att se att halten av vissa kända PFAS-ämnen minskar. I projektet ska de också följa fluorinnehållet genom hela processen och leta efter okända omvandlingsprodukter i luft, vatten och restprodukter.

– Vi vill besvara en enkel men viktig fråga. När vi förstör PFAS, är de verkligen borta eller har de omvandlats till andra fluorhaltiga ämnen som också kan innebära miljörisker?

Projektet består av tre delar. Först ska forskarna utveckla bättre analysmetoder. Därefter ska metoderna användas för att studera olika behandlingstekniker, bland annat förbränning och katalys. Slutligen ska forskarna undersöka hur processerna kan optimeras så att mer PFAS bryts ner och bildningen av nya skadliga ämnen minimeras.

Enligt Leo Yeung är den stora kunskapsluckan att det idag ofta är svårt att följa PFAS hela vägen genom en behandlingsprocess.

– Befintliga mätmetoder fokuserar ofta på ett begränsat antal kända PFAS-ämnen och kan missa produkter som bildas under destruktionsprocessen. Därför kan vi inte alltid avgöra om PFAS har mineraliserats fullständigt till ofarliga slutprodukter eller om de har omvandlats till andra fluorhaltiga ämnen.

Samverkan mellan akademi och företag

En viktig del av projektet är samarbetet med näringslivet. Ett av de inblandade företagen är NG Nordic som varje år hanterar 4,8 miljoner ton avfall vid 90 anläggningar. I projektet bidrar företaget med sin förbränningsanläggning i Kumla, egna laboratorier och delfinansiering av en industridoktorand.

Charlotte Nilsson, forsknings- och utvecklingschef på NG Nordic, beskriver PFAS som en allt viktigare fråga för avfallsbranschen. Ämnena förekommer i många av de avfallsströmmar som kommer in till företagets anläggningar.

Mot en säkrare hantering

För NG Nordic handlar projektet om att förstå dagens behandling bättre och att utveckla säkrare lösningar. Olika avfallstyper kan till exempel kräva olika temperaturer, uppehållstider och reningssteg.

– Kan vi förstå processen så är vi övertygade om att vi också kan justera den för att nå ända fram, om vi inte redan gör det. Vi vill öka vår möjlighet att ge trygga lösningar till nuvarande och framtida kunder, säger Charlotte Nilsson.

Projektet kombinerar perspektiv och lösningar från flera kunskapsområden för att kunna ta sig an en forskningsfråga med relevans för både akademi och näringsliv. På så sätt ligger det väl i linje med tanken bakom Synergiprojekt, menar Jonas Enebro, programansvarig på KK-stiftelsen.

För Leo Yeung är förhoppningen att projektet i slutändan ska leda till bättre beslutsunderlag för både myndigheter och industrin.

– Samhället behöver vetenskapligt verifierade och säkra sätt att hantera PFAS-haltigt avfall. På lång sikt hoppas jag att projektet ska bidra till säkrare behandlingstekniker, bättre miljöskydd och större förtroende för att PFAS-avfall hanteras på ett ansvarsfullt sätt.

Text: Thomas Wedérus