Tre röster om samverkan och nyttiggörande

Intervju med Johan Schnürer

Hur ser du på samverkan mellan akademi och näringsliv?
– Samverkan mellan akademi och näringsliv är helt avgörande för att säkra Sveriges framtida ekonomi, välstånd och miljö. Samverkan ingår i akademins lagstadgade uppgift och leder väldigt ofta till helt nya spännande forskningsfrågor. Men – för att säkra den långsiktiga vetenskapliga utvecklingen är det också nödvändigt att lärosätena har plats för rent forskardrivna projekt.

Var ligger de stora utmaningarna?
– Att hitta tid som möjliggör att man förstår varandras villkor, behov och tidsperspektiv. En annan förutsättning är tillräckliga basanslag till lärosätenas forskning, bland annat för att klara medfinansiering vid samverkan och möjliggöra karriärutveckling för unga forskare.

Hur ser samverkan ut när det fungerar som bäst?
– Samverkan fungerar som allra bäst när den bygger på ömsesidig respekt och är långsiktig. Mitt bästa exempel på det är bioteknikföretaget Biogaia vars miljardverksamhet bygger på en (riktad) ”slumpupptäckt” vid Mikrobiologen på SLU. Företaget samverkar sedan mer än 30 år fortfarande med forskargruppen på SLU.

Intervju med Jenny Elfsberg

Hur ser du på samverkan mellan akademi och näringsliv?
– Det optimala samarbetet mellan akademi och näringsliv är väl det som etableras som långsiktigt och med givande och tagande. Akademin behöver industrin och industrin behöver akademin, och det gäller ju inte bara forskningsfrågor utan också utbildning, kompetensförsörjning, tillgång till bidragsmedel för modiga satsningar. Jag som kommer från industrin och dessutom är industridoktorand har lätt att se värdet av att dessa världar ”kolliderar”, de olika perspektiven, de olika förutsättningarna och målkonflikterna som är hanterbara skapar en nyttig och viktig dynamik. Speciellt nu – under det avgörande årtiondet då hela världen ska klara av att ställa om mot hållbarhet, för framtida generationen.

Var ligger de stora utmaningarna?
– Den klassiska utmaningen med att vara operativ här och nu och vara långsiktig drabbar förstås alla slags samarbeten. Det finns givetvis också utmaningar i projektifiering som utmanar långsiktighet och orsakar mycket administrativt arbete för forskare både i akademin och i industrin, vilket delvis har med hur statsstödsregler är utformade, men också en tradition att inte riktigt våga skapa långsiktiga gemensamma planer.

– Men det jag ändå tror är den allra svåraste utmaningen i den svenska kontexten är vår dragningskraft till komfortzonen och konformitet. Vi har ett kulturellt mönster som driver ”lika barn leka bäst”, men den typ av samarbete och forskning som verkligen behövs kräver olika perspektiv, olika förmågor och olika roller.

– Vi måste bli mer systemorienterade i våra forskningssatsningar. Fram tills nu kunde man hanka sig fram att se till sin egen roll i systemet och jobba på isolerat, men nu vet vi att det inte räcker för att ta oss ditt vi behöver, därför måste vi bli mer samarbetsorienterade och gärna tidigare – tänka tillsammans, hitta gemensamma mål som hanterar potentiella målkonflikter, och som ger tydliga riktningar att sträva mot – ibland sida vid sida, ibland tillsammans. När det är tillsammans/samverkan blir det samarbete som gör nytta.

Hur ser samverkan ut när det fungerar som bäst?
– Jag är otroligt imponerad av mindre lärosäten som haft motivation och förmåga att möta upp företaget jag arbetat på där vi var, och inte bara föreslå forskningssamarbeten, utan också peka på redan etablerade hyllösningar som inte kräver forskning samt pekat på andra akademiska alternativ då spetskompetens finns någon annanstans.

– Jag är också övertygad om att företag måste förstå att de har ett ansvar gentemot lärosäten – ska man få access till forskningen behöver man också vara en lösning för grundutbildningen och skapa möjligheter för studiebesök, studentprojekt och exjobb. När man samarbetar hela vägen bygger man förståelse för varandras styrkor och behov och egentligen skapar man en grund för att expandera samarbetet med fler partners – akademiska och industriella. Sverige är ett litet land med fantastiska förmågor – det vore fantastiskt om vi ser varandra som potentiella partners och inte som konkurrenter. Vi kan konkurrera om talanger, resurser, finanser och samtidigt vara med i samma nationella lag.

Intervju med Johan Ödmark

Hur ser du på samverkan mellan akademi och näringsliv?
– En del av Sveriges konkurrensfördel är att vi faktiskt ofta är bra på att få olika sektorer och branscher att interagera och så klart är samverkan viktigt. Men det får inte bli samverkan för samverkandets skull. Då får man lätt samvärk. Det krävs också tydliga åtaganden som gör att man har ömsesidig nytta. Då blir det ett samspel!

Var ligger de stora utmaningarna?
– Stora strukturer och organisationer kan ibland ha svårt att öppna upp sig gentemot omvärlden. Då krävs ”gränsgångare” som får det att hända. Just den funktionen är avgörande för exempelvis Science Parks och Inkubatorer. En annan utmaning är att vilka organisationer och strukturer vi än bygger upp är det i slutändan avgörande med ledarskap. Om vi har nyckelförmågor som hellre gör saker internt och inte vill dela med sig så kommer vi så klart inte få bra exempel på samverkan. Och såklart är resurser och incitament också avgörande.

Hur ser samverkan ut när det fungerar som bäst?
– Bästa exemplen är när tydliga missions omsätts i konkreta verktyg. Ignite Sweden som matchar startups med storbolag är ett lyckat exempel. Ett annat lyckat exempel i min sfär är alla de Science Parks och Inkubatorer som verkligen används av lärosätena för nyttiggörande och samverkan. De lärosäten som inte gör det missar en stor potential.

____________________________

Du kan även se KK-stiftelsens webbsändning i efterhand av paneldiskussionen ”Så bidrar samverkan till nyttiggörande” där förutom ovanstående även Nortvolts miljöchef Emma Nehrenheim deltog.  Paneldiskussionen ingick som en del i KK-stiftelsens höstlansering 2021.